Bilder!

Okej, har kommer en klyscha, bilder sager mer an tusen ord :

image32image41image35image39image36image40image42image43

Flera bilder kommer, men nu stanger datasalen. Och ja, jag har planer pa att skaffa en bilddagbok.

Tack for era kommentarer, i love you guys!


Dag 5

Sitter har i datasalen, irriterad for att tyskarna skrattar fult och hogt bakom mig, proppmatt efter kottbullarna (not the Swedish one's) i tomatsas, raviolin och diverse stuff fran salladsbaren. Har stror man over fint riven cheddarost  over salladen. Till frukost ater jag alltid scrambled eggs, bacon eller annat kott, fruktcoctail (konserverad alltsa) med keso och nagot konstigt som liknar potatis. Det enda brodet dem har ar toast och pa det ska man helst bred jordnotssmor och marshmallov smet. Det varsta ar att jag inte kan saga att jag inte gillar det. 

Pa dagarna har vi lektioner i American Lifestyle med var larare George Smith, "The Big Texas Guy",  American History, Current Issues (abort eller inte? och sa vidare) och English. Min klass ar ganska kul, halften ar tyskar saklart, men vi har aven tva koreaer, en columbian, en norska, en finne, en italienska och sa jag och en svensk kille fran Liiiidingo. En av koreanerna fattar ingenting av vad som sags, men han skrattar anda. Sa himla gullig ar han.    

Idag har jag och Frida spenderat eftermiddagen med nagra uttrakade coacher fran hockeyteamet som varit har i flera veckor. Vi har tontat oss och lart ut en massa svenska ord och vi har skratta at hur de uttalar FAN.

Nu maste jag snart ga. Maste gora nagon slags aktivitet for att fa mitt "Diplom", antagligen gar jag till gymmet och svettas lite. Visserligen gor jag inget annat an att svettas har, det ar sa in i helvete fuktigt och varmt. Skulle jag kompensera all vatska jag forlorar med att dricka massa vatten skulle jag nog ga upp ett par kilo.

Iallafall, I still enjoy it here. Det ar sa latt att prata med nya manniskor, liksom bara att inleda med att fraga vart dem ar ifran och vart dem ska efter campet. Sedan startar man en konservation utifran svaren.

Imorgon aker vi till Boston! :)


Framme!

Okej, jag borde ha skrivit det har inlagget for 3 dagar sen, men dagarna ar verkligen fullspackade + att datasalen alltid ar full + min laptop funkar inte. 

Anyway, nog med ursakter. Jag har kommit fram och jag har det skitbra. Forutum 600 utbytesstudenter ar har ett gang med hockeykids pa lager (including deras 18 och 19-ariga coaches) och massa ungdomar som leker militarer och patrullerar runt, runt och runt hela tiden. 

Jag har umgatts mycket med Stina och Frida fran Sverige, dem ar jattenbra och sa :)

Oops, min lektion borjar om 5 min. I'll better run!


Om ett dygn har jag lämnat Sverige

Jag har varit skitcool den senaste veckan, glidit runt och bekymrat mig för allt annat än det faktum att jag ska vara hemifrån ett helt år från och med söndag morgon (nåja, 11 månader). Jag har nog helt enkelt inte fattat vad som håller på att hända. Tills nu. Nu är armarna spaghetti och benen gelé, kroppen är svajig och jag befinner mig i ett lätt apatiskt tillstånd. Är det det här som kallas resefeber?

Iallafall, resväskorna är packade, papperen sorterade och alla "Hejdå:n" så gott som avklarade. Ikväll ska jag och familjen (exklusive broder Pär som är någonstans i Småland) äta tacos. Jag älskar tacos, men frågan är om jag kommer älska tacos ikväll. 

Om jag tar en sån där receptfri sömntablett från USA (vilken aldrig skulle få vara receptfri i Sverige) som moster brukar ta med, kommer jag antagligen kunna sova några timmar i natt. Annars kommer jag vara mycket trött och när jag är mycket trött blir jag mycket mottaglig för elakartade tankar, typ "jag vill inte det här, jag vill inte det här". Och jag vet, man ska INTE överkonsumera sömntabletter. Man kan bli beroende har jag hört. Så jag tänker ta en ikväll, och ingen mer. Iallafall inte förens vi har kommit fram (mamma, jag bara skämtar) ;)

Nu ska jag ladda ned lite svensk musik till svensk-ättlingen Britta Tunestam i Everett. Hon älskar Håkan Hellströms "Ramlar" som jag länkade till på You Tube, så albumet ett "Kolikbarns bekännelser" ska hon nog gilla.
Av rent symboliskt värde kommer jag nog skriva ett inlägg precis innan jag åker. Tills dess ska jag försöka njuta av Sverige.

Ni gör mig glad. <3

Jag brukar inte vara särskilt sentimental, men helt ärligt, jag kommer tänka på er därborta. Och sakna er.

                          


(Marlene, tack för Fripplecity!)

Och så en bild på bröderna Bus:

Och så några bilder:

Hej och Hejdå.

A fucking entire year. På lördag, eller natten mot söndag är det dags att säga hejdå till Madonna, Elvis, Linus, njuta av en sista skål med Milkos FETA och SOCKRADE kokosyoghurt (som för övrigt är mycket godare än Arlas o % mango&nånting yoghurt) med Finax Sommarmusli och vara den som stirrar ut genom bilfönstret när vi passerar det som jag alltid brukar passera. Hejdå Koppslahyttan!

Jag ska plugga ett år på High School i Everett, en stad i västra Washington i det nordvästra hörnet av USA. Min värdfamilj är Sandy- och Bill OBrien, 34 respektive 44 år och deras två pojkar Norman och Ned, 3 och fyra år. Bill har en 16-årig dotter, Lindsey, från ett tidigare förhållande som bor hos sin farmor (en föredetta Homecoming Queen, som Sandy så vikigt förkunnade) 1 mile från dem. Jag kommer bo i ett litet hus med pastelliga färger i köket och en persisk matta i vardagsrummet, samt en underbar liten trädgård med stenmur på baksidan av huset. Deras intressen enligt EF: s papper är: "Board games, Camping, Community Events, Computers, Cooking, Eating out, Gardening, Hiking, Movies, Snowboarding, Visiting relatives, Watching TV"
Det låter som en helgjuten amerikansk familj, och inte mig emot. I slutet av Augusti ska jag följa med dem på ett "Amerikanskt familjekollo" på en ö någonstans nedanför Everett. Kidsen och jag ska under fyra dagar springa hinderbana, kasta pilbåge, klättra i träd, göra barkbåtar (?) och sjunga sånger runt lägerelden (jag hoppas de har trådlös uppkopplig). Nä, ärligt talat; jag tror det kan bli mysigt. Bills dotter Lindsey kommer förmdligen följa med också :) Det tråkiga är att jag missar Nordamerikas största musikfestival i Seattle, Bumbershoot, som jag och Borlänge-bördiga Britta Tunestam hade tänkt gå på.  

Som sagt, jag åker natten mot söndag. Inte till Everett dock, utan först till Boston och därifrån buss till Norwich University i Vermont. Jag ska delta i EF:s två veckor långa Language & Culture Camp med 600 studenter från ett femtontal länder, bl.a. Italien, Brasilien, Australien, Venzuela, Spanien och Korea. That will be a lot of fun! 
När det är över flyger jag till Seattle lördag morgon och kommer fram lördag förmiddag, familjen OBrien kommer stå på arrival plattformen och vifta med röda ballonger. Samma kväll ska jag på bröllop. Oh my..... 

RSS 2.0