Majsfält och pumpkin pie
Och så var det söndag igen, och, hur mycket "farmor" det än låter, konstaterar jag att tiden går snabbt. Hela den här veckan har huset varit 2 människor rikare, Sandis mami and dad, och det har varit minst sagt trångt. Det finns liksom inget utrymme att vara i om man vill vara för sig själv. except för min säng. Det finns en anledning att jag har svårt att ta tag i läxorna - studiemiljön är usel. Att sitta i köket är uteslutet, Norman och Ned distraherar hela tiden. Ned säger "Stina" och jag tittar frågandes på honom och han säger nåt obegripligt. Och så där fortsätter det. Jag får ingenting gjort.
Jaja, jag skulle kunna berätta om min weekend:
I fredags efter gick jag till Tully's (en kaffekedja som ständigt jämförs med Starbucks här i nordväst. Antingen dricker du Starbucks eller Tully's. Jag föredrar Tully's för att deras kaffe är sötare och personalen behandlar en som man vore en kär gammal stammis.) och drack mitt kaffe, åt min bar och läste min Seattle Times innan jag gick vidare till gymmet. Senare på kvällen plockade Britta upp mig och vi körde till Kamiak High School (snobbskolan som det var meningen att jag skulle gå på) för att titta på deras homecoming game och morsa på svenska Albert. Naturligtsvis inser vi, när vi står på parkeringen, att matchen inte alls är vid Kamiak utan vid Mariner High School så vi kör tillbaka. Väl framme så fryser vi arselet av oss, men vi har kul ändå. Albert ger oss varm choklad och vi sitter medan alla andra står och vi ser ungefär ingenting av matchen. När vi återvänder till bilen överväger vi att plocka upp Tor Arne på vägen, men när han begär att vi ska åka till Jamba Juice (vilket skulle bli en lång omväg) och ingen annanstans bestämmer vi oss för att låta bli. Han är spoiled den killen. Han bor på den finaste gatan, går på privatskola á la § 20 000 a year och har föräldrar i oljebranchen. Då kan man väl försöka vara ödmjuk, men nej. Det ska alltid passa honom. (Och varför säger jag det här till er???).
Igår följde jag med tjejerna på cross country meet i Lakewood. Jag trodde att det skulle vara mer deprimerande att bara vara audiance, men det gick bra. Vanligtvis är jag för nervös innan ett race för att kunna vara särskilt talbar och social, men den här gången behövde jag ju inte vara det, så det var skönt att bara snacka. Det ledde även till ett telefonnummer rikare och adderade planer för nästa nästa vecka :)
På kvällen åkte jag till Kathys och mötte upp med några kompisar för att äta soppa och cookies, innan vi for vidare till ett corn field för att bli ihjälskrämda av vålnader gömmandes bland dem höga plantorna. Jag med min stukade fot har nog aldrig sprungit så snabbt som när jag försökte fly från flickan med ihåliga ögon och vitt nattlinne. Det var läskigt på riktigt.
Idag har gjort ingenting. Det var meningen att jag skulle på pumpkin carving (man går till ett fält och plockar pumpor och skär dem till önskat utseende) med svenska Julia och Sara, men det sket sig av två anledningar:
1. Jag trodde att jag visste vägen till Shoreline. Det visste jag tydligen inte.
2. Sandis mamma fick panik när vi insåg att vi var på fel High way. Bara att vända och köra hem igen.
Nu har jag ätit pumkin pie och den smakade pepparkaka.
Och det här är mitt liv:
Den senaste månden har jag, jag vet inte om ni har märkt det, inte skrivit så mycket i min blogg. Anledningen till detta heter Amerikanska skolan och Cross Country (och kanske en smula lathet). För en sån som mig, som är fostrad i svenska skolan och klagar över de prov vi har sisådär en gång i månaden och någon enstaka läxa då och då, har det varit en överväldigande tid. Så här har mitt schema sett ut (med vissa undantag):
6.00 a.m - vaknar av alarmet, kliver upp och går raka vägen till badrummet och försöker göra mig vackrare.
6.30 a.m - äter frukost. Oftast yogurt och en slags musli som Sandi så snällt har blandad ihop bara för mig.
6.45 a.m - brer en smörgås för skollunch med jordnötssmör, skinka, babyspenat, philadelphia och ost.
6.50 a.m - packar väskan (som alltid är överfull och inte går att stänga).
6.55 a.m - trycker på enterknappen på vår kaffemaskin och fyller en ful pappersmugg ful.
7.00 a.m - springer till bussen.
7.10 a.m - sitter på bussen och förundras över att bara konstiga/blinda människor åker kollektivt i USA.
7.30 a.m - kommer inflåsades till Creative Writing klassen och tar plats framför "the hot guy - Julian" från Tyskland.
8.30 a.m - American Government
9.30 a.m - US History
10.30 a.m - Business Law
Lunch - äter min macka tillsammans med crosscountry-Kathy, kompisar till Britta och andra jag inte kan namnen på
12.15 p.m - Web Design, och till skillnad från Leif tycker Mr Low inte om att man MSN:ar.
13.10 p.m - Drama. Fråga mig inte varför jag valde den klassen, för jag vet inte.
2.00 p.m - skolan slutar och jag går raka vägen till en toalett och svirar om till shorts och t-shirt.
2.30 p.m - springer!
4.30 p.m - åker buss hem i svettiga kläder, usch.
5.00 p.m - trött och hungrig öppnar jag dörren och hör en skrikandes nanny ropa "Stina is home" till ungarna.
5.15 p.m - duschar.
5.30 p.m - sätter mig vid min kära Mac och trycker på enterknappen på kaffemaskinen (tänker att jag ska skriva blogg men kommer på att det roligare att läsa andras bloggar, så jag gör det istället)
6.30 p.m - Sandi och Bill har kommit hem och middag förbereds. Jag snackar skit med Sandi medans jag hjälper henne att röra runt i grytan.
7.00 p.m - äter och försöker konversera med Norman och Ned sätter hinder för det.
7.30 p.m - mätt, trött och noll motivation att börja med läxorna. Gör det iallafall, men ger ofta upp innan jag läst sista sidan.
8.30 p.m - gör inget vettigt alls. Antar att jag sitter här.
10.00 p.m - borstar tänderna och går och lägger mig.
Exciting va?
Jag börjar komma ikapp nu, jag har insett och accepterat det faktum att det här året inte enbart kommer vara kul. Det finns vardagar i USA också. Well, nu ser vardagen lite annorlunda iallafall. Jag har stukat foten, knappt gå emellanåt och har därför signed a membership på ett gym i downtown Everett.
Helgerna däremot, dem har i regel varit roliga. Förra helgen tog jag bussen in till Seattle (vilket var kul för jag snackade med världens trevligaste psykologistuderande-uppväxt i Italien-living in Seattle Mexikan)och hooked up med 6 andra utbytesstudenter - alla från Sverige. Vi gick runt i stan och myste under blå himmel och shortsväder och fejkade ett födelsedagsbarn så att de skulle sjunga Happy Birthday för oss på the CheeseCake Factory. På kvällen sade vi hejdå och jag åkte hem till Julia och sov över där. På lördagen åkte vi in till Seattle igen och träffade Albert, en annan svensk utbytesstudent och gick som sedvanligt in i chokladaffären på Pioneer Square för att få gratis samples. Men den här gången fick vi inga :(
Tog bussen hem till Everett och slängde i lite mat innan Britta kom och plockade upp mig för att sedan plocka upp Norska Tor Arne. Vi hängde en en stund på Jamba Juice innan vi åkte och såg på bio - Kingom. Filmen var sådär, antar att jag för upptagen med att äta popcorn för att riktigt förstå poängen. Kvällen avutades med ett besök på QFC - Quality Food Center - och en häftig diskussion om Sweden V. Norway.
På söndagen gick jag på musikal på lokala teatern med Britta och två lunchkompisar och såg "Hair". Det var freakshow rakt igenom, nakenshow (bokstavligt talat) och noll handling. Jag gillar filmen bättre.
Nu orkar jag inte skriva mer. Men kommentera och jag lovar att skriva mer.
Ja! Jag lever!
