First day of school tomorrow
Imorgon börjar skolan. Jag trodde inte det var förens på torsdag (läste väl fel nånstans), men sen så beklagade sig en av tjejerna i teamet att skolan börjar imorgon och I was like WHAT!? Imorgon!?
Idag under eftermiddagen åkte jag in till nån affär med nannyn och ungarna för att köpa pennor, mappar, häftgrejs och lite annat school stuff. Slutnotan blev 28 box, men då betalade jag för mina flingor också (vilket jag trodde nannnyn skulle göra eftersom hon betalar för allt annat till familjen. hpmf.) Min månadsbudget är way too låg, jag kommer vara ruinerad om ett halvår.
Inser att jag inte har uppdaterat på ett bra tag (igen). Därför spolar jag fram bandet till helgen som var:
Jag hade ingen större lust att tillbringa helgen med ungarna och Bill (Sandi är i Canada och kommer hem ikväll), så i lördags skjutsade Bill upp mig till moster Anna. Där blev jag serverad riktig frukost (läs:gröt, knäckebröd, ost, frukt och kaffe) och kunde för en gångs skull sitta vid MSN och snacka med old deer friends. Senare gick vi på en promenad och
jag köpta ytterligare ett par löpskor, asics DS trainer - 50 % priset för samma sko i Sverige, att ha till tävlingarna. På kvällen gick vi på en kvartersbio för 20 spänn och såg La Vie En Rose, en film om Edith Pief. Well, bion var billig så....
Under söndagen åke jag in till Seattle alldeles själv och strosade omkring. Det är en härlig stad men en stadskärna som faktiskt går att promera igenom. Folket är laid back (vilket betyder att de går alldeles för sakta för en sån som mig som hatar att ödsla tid på att gå sakta när man kan gå fort och få mer uträttat på samma tid) och inte alls så trendmedvetna som som alla "fashionistas" i Stockholm eller vilken svensk stad som helst. Här kan du ha på dig en fleecetröja med värdighet. Jag gillar att man kan gå runt på Pike Place Makret och titta när The Fisher men langar fisk och packeterar den i tidningspapper, för att sedan sätta sig vid en grön slätt och titta ner mot hamnen (helst med något ätbart såklart ;)).
Igår kom Britta och vi åkte in till Bumbershoot, hon och jag. Dagen var lång, vi lyckades se en oförståelig improvisationsteater, lyssna på standup komiker och höra Joss Stone och John Legend som jag aldrig hört talas om. Som vid alla festivaler fanns massa konstiga Indieaffärer och alternativa människor som rökte marijuana på läktaren. Det ironiska var att barnfamiljer satt två rader behind. Höjdpunkten var på kvällen när vi såg the Frames, så himla, himla bra. Jag är måttligt intresserad av musik, tipsar sällan eller aldrig om låtar jag har hört med anledning av att alla andra redan har hört dem. Men nu ger jag er ett tips: Lyssna på The Frames. Det är ett irländskt band som spelar pop/rock? och sen vet jag inte så mycket mer.
Britta och jag blev jätteuppåt efter spelningen och planerar redan för 6 Oktober - dagen då hon blir 18 år. Då ska vi in på klubbar i Seattle och lyssna på ännu mer livemusik.
Nu ska jag ta mig en macka. Önska mig lycka till för imorgon. Vad ska jag ha på mig?
Idag under eftermiddagen åkte jag in till nån affär med nannyn och ungarna för att köpa pennor, mappar, häftgrejs och lite annat school stuff. Slutnotan blev 28 box, men då betalade jag för mina flingor också (vilket jag trodde nannnyn skulle göra eftersom hon betalar för allt annat till familjen. hpmf.) Min månadsbudget är way too låg, jag kommer vara ruinerad om ett halvår.
Inser att jag inte har uppdaterat på ett bra tag (igen). Därför spolar jag fram bandet till helgen som var:
Jag hade ingen större lust att tillbringa helgen med ungarna och Bill (Sandi är i Canada och kommer hem ikväll), så i lördags skjutsade Bill upp mig till moster Anna. Där blev jag serverad riktig frukost (läs:gröt, knäckebröd, ost, frukt och kaffe) och kunde för en gångs skull sitta vid MSN och snacka med old deer friends. Senare gick vi på en promenad och
jag köpta ytterligare ett par löpskor, asics DS trainer - 50 % priset för samma sko i Sverige, att ha till tävlingarna. På kvällen gick vi på en kvartersbio för 20 spänn och såg La Vie En Rose, en film om Edith Pief. Well, bion var billig så....
Under söndagen åke jag in till Seattle alldeles själv och strosade omkring. Det är en härlig stad men en stadskärna som faktiskt går att promera igenom. Folket är laid back (vilket betyder att de går alldeles för sakta för en sån som mig som hatar att ödsla tid på att gå sakta när man kan gå fort och få mer uträttat på samma tid) och inte alls så trendmedvetna som som alla "fashionistas" i Stockholm eller vilken svensk stad som helst. Här kan du ha på dig en fleecetröja med värdighet. Jag gillar att man kan gå runt på Pike Place Makret och titta när The Fisher men langar fisk och packeterar den i tidningspapper, för att sedan sätta sig vid en grön slätt och titta ner mot hamnen (helst med något ätbart såklart ;)).
Igår kom Britta och vi åkte in till Bumbershoot, hon och jag. Dagen var lång, vi lyckades se en oförståelig improvisationsteater, lyssna på standup komiker och höra Joss Stone och John Legend som jag aldrig hört talas om. Som vid alla festivaler fanns massa konstiga Indieaffärer och alternativa människor som rökte marijuana på läktaren. Det ironiska var att barnfamiljer satt två rader behind. Höjdpunkten var på kvällen när vi såg the Frames, så himla, himla bra. Jag är måttligt intresserad av musik, tipsar sällan eller aldrig om låtar jag har hört med anledning av att alla andra redan har hört dem. Men nu ger jag er ett tips: Lyssna på The Frames. Det är ett irländskt band som spelar pop/rock? och sen vet jag inte så mycket mer.
Britta och jag blev jätteuppåt efter spelningen och planerar redan för 6 Oktober - dagen då hon blir 18 år. Då ska vi in på klubbar i Seattle och lyssna på ännu mer livemusik.
Nu ska jag ta mig en macka. Önska mig lycka till för imorgon. Vad ska jag ha på mig?
