Hälsningar från ett grått Washington

Nu var det jul igen, men det har nästan gått obemärkt förbi här. 

Anledning nr 1. Familjen OBrien pyntar inte sitt hus i julen tema. 
Anledning nr 2. Det kommer ingen snö (eller jo, det kom några stänk förra lördagen, men det smälte till nästa dag).
Anledning nr 3. Ingen lukt av Hyacinter. 
Anledning nr 4. Jag har ännu inte kunnat åka till Ikea för att inhandla glögg, pepparkakor, julmust och sånt. 
Anledning nr 5. Vi åker till Florida om två veckor och den vetskapen gör ju inte att känslan av jul förstärks. 

MEN, ni hörde rätt, jag åker till Florida om två veckor! :) Sandis släktingar och vi, totalt 17 pers, ska dela på ett hus mindre än det vi bor i nu och leka kollektiv för 10 dagar. Sex personer ska sova i tält i garaget, Sandi och Bill får golvet i vardagsrummet och jag och Lindsey är the lucky ones som får gästrummet. Det kommer bli minicircus av det hela. Jag hörde Sandi och Bill snacka här om kvällen, och Sandi verkar bekymrad över vad hennes bror och Russel, en collegegrabb på 23 år som inte är är the greatest svärmorsdröm man kan hitta, ska hitta på. Och brorsan, Stevie, är kllen som åker på böter efter böter efter böter för fortskörning varav hälften av gångerna han kommer undan med att säga "dude, come on" och slå ut med armarna. 

Tydligen kan dem komma att ställa till det lite....

Livet här i washington då? Just nu är det inte särskilt kul. Folket pluggar, arbetar eller tränar och det finns inte mycket tid till att umgås på vardagarna. Jag gör mitt bästa för att få tiden att gå, typ springer, dricker kaffe på Tullys och gör US History assignments.  Imorgon ska jag gå på bio och se på en film jag inte ens vill se, "The Golden Compass", men vad gör man inte för lite sällskap före och efter. Förra helgen var jag och julshoppade med Sara och Julia och det var väldigt mysigt. Föreställ er jul i New York och dividera med två, okej tre, så kan ni föreställa er hur det är att strosa runt i downtown Seattle och höra Bill Crosby's "White Christmas", dricka gingerbread latte på Starbucks (typ pepparkakelatte) och spana in Macy's överdekorerade fönster. Jag gillart! Och Sara och Julia är hur sköna som helst. In fact, jag har insett att jag underskattade svenskar innan jag kom hit - nu älskar jag dem. Amerikaner är bra på sitt sätt, men inget slår svensk humor, ödmjukhet och....hjälp mig kom på ett tredje. Och seriöst, amerikanska killar har t-shirtar stora som klänningar och de går ända ner till skrevet. Fult ju. För att inte tala om tjejererna som anser att höjden av medvetenhet är att ha en cardigan med "Ambercrombie" print på. Töntigt ju. 

Åh, jag har glömt berätta om Thanksgiving! Det var för två veckor sen och vi samlades en hög med släktingar i grannhuset on the purpose to eat til you puke. Turkey, sötpotatis dränkt i honung med marshmallow kuddar ovanpå (nä, det var inte en dessert), gravy, cranberry jam, stuffing och pumpkin pie as a desert. Jag blev ganska mätt, ja. Iallafall, det roliga var att jag träffade några roliga släktingar ett par år äldre än mig. Senare åkte vi hem till en av deras hus och hade roligt med några vänner till dem. Det är det bästa med att vara här, man vet aldrig när man träffar dem där nya människorna som eventuellt blir nya vänner. Allt är liksom ganska oförutsägbart här. 

Nu är jag alldeles för trött för att erbjuda mer läsning, men in case jag inte skriver här före jul:

GOD JUL!

RSS 2.0